FURY!!!

Ok. Jag har en underbar rövdag. Jag vill skrika ofantligt många könsord på raken och sparka på kontorets alla papperskorgar så de flyger kors och tvärs över hela djävla bygghelvetet. Men jag GÖR det inte. För att, and I quote, ”skillnaden mellan en psykopat och en vanlig människa är handlingarna, inte tanken” (kan ej namnet på personen som sa det en gång, men det träffade mitt i prick). Fy fan, vad skönt att det är fredag.

Så, hur har min underbara dag varit ”so far”? Jo, det ska jag ta och berätta för er. Jag försov mig lite imorse förstår ni. Man kan säga att jag vaknade 08:10 och skulle vara hos naprapaten 08:30. Så, jag flyger upp ur sängen och ojjar mig fram till badrummet, där jag ska slänga på mig iaf ett par ögon (läs: mascara och eyeliner) så jag inte skrämmer skiten ur folk på gatan. På vägen till badrummet kränger jag på mig mina svarta jeans och min nya fina vita knytblus. Den nya fina vit knytblusen jag tänkt ha på mig på festen imorgon också. Fort som fan flyger eyelinern fram och TJOFF!… så har jag målat en fin stor svart klutt på min nya fina vita blus. Ungefär mitt på tutten. Det kändes kul. Verkligen. Så, fram med Vanish för att snabbt försöka få bort fläcken – för att sekunden senare inse att ”Näää, den kommer inte att gå bort” eftersom min förbannade vattenfasta Mac-eyeliner sitter som BERGET. Jag sliter gråtfärdig av mig blusen och lämnar den till Mannen som snällt erbjuder sig att lämna den på kemtvätt. Men det går ju inte för JAG SKA HA DEN PÅ FÄZTEN IMORGON! Lätt hysterisk. Så jag mosar ner den i en påse för att bearbeta den senare idag. Mannen skrattar. Mycket. Jag: inte lika mycket. Har mest hjärtklappning och tårar i ögonen. Efter ca. tio minuters osaligt men hetsigt flackande fram och tillbaka i lägenheten rusar jag till min naprapat, och förklarar vid ankomst att jag har haft ”Den värsta morgonen i HELA mitt liv” och inser i samma stund hur oroväckande lik Mannen jag låter. För allt som händer i hans liv är ”bästa/värsta/roligaste/coolaste någonsin” – varje gång. Naprapaten frågar vad som hänt och jag förklarar att jag försov mig och att jag kladdade smink på min nya fina blus. Som jag ska ha på festen imorgon och jag har fettigt hår för att jag har sovit på Mannens kudde som det är hårgjosmedel på och allt är förstört. Och att jag har ont som fan i kroppen. Han skrattar. Jag blänger på honom. Sen ajjar jag mig genom en brutal 50 minuters demolering av min stackars nacke och rygg. Dreglade lite på golvet också, kul. Kände mig som en liten fräsch och härlig nyponros. Kvinnlig? Not so much.

Sen kommer jag till jobbet och bokstavligen DRÄNKS i sjukt många och kluriga arbetsuppgifter. Jobbiga liksom. Inte roliga. 4 telefoner ringer ungefär på samma gång (privata, jobbmobil, fast jobbtelefon och supportlinje) samtidigt som det åskar i Outlook-mailen. Parallellt med detta ska jag på något sätt planera hur vi ska styra upp present och transport till 40-årsskivan imorgon, samt prata med svärmor som ringer innan flighten till USA lyfter. För att hon vill tacka för hjälpen med en sak som jag bara hjälpte till lite med (så då kan jag ju liksom inte snoppa av henne i luren).Däremellan ska jag vara FULLT uppmärksam när jag pratar med Hyresnämnden, eftersom mupphelvetesjävlanörden som bor i min lägenhet i Malmö vill gå till Hyresnämnden för att han minsann tycker att han betalat för mycket i hyra. Och jag är arg. Arg så in i helvete, både på mig själv och mitt jobb och den norrländska jävla kuknörden som – efter ETT ÅR – tycker att han har betalat för mycket i hyra…. Tro mig, att han har gått på fel tjej.

Och som svar på frågan om han har betalat för mycket, så svarar jag nej. Däremot så skulle jag kunnat tagit mer, men det tänker jag inte bråka om. Så, om han inte fattar att han har haft TUR, så åker han ut. Och då kan han ju sitta där och NÖRDA sig. Så, varsågod att gå till Hyresnämnden om du nu tycker att de 500 kr extra i månaden jag tagit för min fullt möblerade lägenhet är sååååå mycket pengar. Stick.

Så, nu ska jag snart gå för dagen och 17:30 idag ska jag och Mannen titta på hundvalpar. Så, norrlänningen och jobbet kan ta sig i arslet!

HEJ FREDAG! *vrålar*

Konsten att blåsa ut ett ljus

Eller, hur var det nu..? Är det egentligen svårt att blåsa ut ett ljus? Enligt mannen, så är det väldigt svårt. Och det är inte hans blåsteknik det är fel på. Det är LJUSEN, förstår ni. LJUSEN. Och indirekt är det således mitt fel att det hamnar stearin över väggar, bord och golv. Varför det? Jo, för att jag ”köper billiga skitljus”. Såhär kan det låta.

- Gubben… varför är det stearin över hela väggen bakom steghyllan?
- För att ljusen är efterblivna!
- Ok… *andas tyst och lugnt innan jag lugnt svarar* Hur kan det komma sig att jag kan blåsa ut ljusen utan att stänka över hela väggen?
- För att ljusen inte tycker om mig!
- Ok. Detr är alltså någon slags sammansvärjning?
- Ja!
- Men du… kanske skulle det gå bättre om du ”huffar” ut ljusen istället för att fräsa ut dem?
- Nej, det går inte – du har köpt efterblivna och billiga skitljus!

Så. Nu ska jag gå och köpa en ljussläckare. Eftersom karln inte kan ”huffa” ut ljusen. Eller hålla handen bakom när han blåser (för då får han ljus i handen, aj aj…). Hejdå!

Terrible TERRIBLE me

Jag och mannen passerade en uteliggare. Såg kallt ut. Vad säger jag, tro?

- Det kanske man skulle göra!
-Vaddå?
- Sova ute en natt, så man drog på sig en sån helvetes förkylning så man måste stanna hemma från jobbet ett par dagar. Kan man vara hemma och götta sig och pyssla och så!
- Eh, okay…

Det är ju nästan så man skäms. Men arbetsmoralen tycker (iaf) jag får anses vara hög, visst? Här stannar man inte hemma i första taget! Ska man vara hemma så ska man vara riktigt djävla sjuk!

*mumlar ngt om att jag är dum i huvudet ibland*

Sun, puhuuleease!

Fy fan för sådant här bajsväder. Orka ha såhär kallt och dassigt mer nu? Nä. Nu är det fanimig dags för våren att visa sitt blygsamma nylle. Pratade med mamma på vägen till jobbet imorse och lyssnade till skvaller från Marbella. Skvaller som vår släkting tog med sig därifrån nu när hon kom hem till Sverige under en veckas tid. Fick höra om både familj och vänner där nere, väder och vind… och jag blev plötsligt supernostalgisk! Marbella, ”mitt andra hem”. Nu är det länge sen jag bodde där, men det ligger mig ännu lika varmt om hjärtat. Jag minns när jag och kusinen i december månad satt i bilen, cabben nere, och gled genom Puerto Banús för att träffa chefen (min andra kusin) och luncha. Nercabbat! I DECEMBER! Det är nu april här hemma i grådassiga Sverige, och jag går i vinterjacka och undrar varför jag ställde undan mina stövlar. Fakk vad less jag blir.

Det är inte det att jag skulle vilja bo där igen - iaf inte i dessa tider – men jag blir ändå lite sentimental. Värmen, enkelheten, luften, vattnet, utsikten, gah! Men sen finns ju såklart alla baksidor av livet där nere som jag aldrig vill uppleva igen… Men värmen och luften. VÄRMEN! SOLEN! *törstar*

Damn vad jag längtar till Las Vegas nu, knappt 6 veckor kvar!! <3

Oh LORD…

Ibland undrar jag vilken värld jag lever i?? Jag satt nyss och fantiserade om hur jag ska köpa en crémefärgad spetsklänning – tight och kort med djup rygg – och om hur skitsnygg jag kommer att vara. Lagom solbrun, glänsande brunbrända ben, långt svallande hår (fint och lockigt och fluffigt), guldsmycken och skitsnygga skor – min Chanelväska och svart nagellack.

Sen rullades verkligheten upp framför mig.

Jag är inte brun, snarare vit.
Den där tajta klänningen kommer kännas som en för liten strumpa – och jag kommer ej att kunna andas normalt för att jag hela tiden måste hålla in magen.
Jag har inte långt svallande fluffigt hår med lockar – jag har en kort torr tofs som man kan diska gjutjärnspannor med.
Jag har inte glänsande brunbrända ben, utan stubbiga prickiga bleka legs.
Jag har inga guldsmycken. Och ingen spetsklänning. Bara Chanelväska och svart nagellack. Och naglar som bryts en gång i veckan.

Kort och gott kan man säga att jag har fötterna på jorden just nu. Så kan man säga.

*sola, träna, äta B-vitaminer… sola, träna, äta B-vitaminer* 

Dermalogica love!

Alltså, känslan av att invänta paket från detta underbara hudvårdsmärke. Aaaaaaaah! På onsdag kommer det, mmmmm. Beställde världens bästa vita ögonpenna oxo, från Jane Iredale. Happiness in a box! Bilder nedan, i inbördes oordning. :)

Fredrik Backman – KING

För cirka ett år sedan var det någon av min systers vänner på Facebook som hade länkat till ett inlägg på en blogg. Vi blev naturligtvis nyfikna och klickade in oss hos just; Fredrik Backman. Herregud. Låt mig bara kort säga, att jag aldrig bölat så mycket till en text. Aldrig någonsin. Det han skrev träffade oss båda (och fler med oss) RAKT i hjärtat. Så där satt vi, min syster och jag, i solnedgången i stugan på Tjörn, med tårar rinnandes längs våra kinder. Read, and weep… http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/.

Detta spred jag såklart sedan både kors och tvärs, och en av de som fick lyssna till hur jag med bräcklig röst läste detta var såklart Mannen. Han har sedan dess följt Fredrik Backmans blogg ganska regelbundet, medan jag själv inte varit lika flitig läsare som honom. Men ack så imponerad varje gång jag kikar in, damn vad bra han skriver. Sjukt rolig, sjukt sjuk och galet KING.

Idag fick jag mig återigen ett par rejäla garvattacker när Mannen skrattandes ringde upp mig och tipsade mig om två av Fredriks senare inlägg. Läs krönikan om Stockholm här: http://fredrik.cafe.se/en-kronika-i-en-annan-tidning/. Spot on!

Avslutar detta inlägg med det här – satan vad jag skrattade! http://fredrik.cafe.se/jag-skiter-i-vad-du-sager/

Pyss på er, mongon.

Got some shait going on… Eh.

Fredag: Jobb till 17, Systemet, hem och göra mig i ordning, gäster vid 19 – somnade sent på natten.
Lördag: Upp och iväg med mannens lillasyster för att shoppa inredning till hennes rum – sex timmars vandrande och shoppande och kånkande. Raka vägen hem till mannens föräldrar efter shoppingdagen för att:
Lördag kväll: Äta middag hos A’s mamma+ man+ lillasyster. Film: Machine Gun Preacher – löjligt bra film. Dog vid 23.
Söndag: Träning, iväg och handla mat, möta väninna för att fixa fransar och bryn, bjuda på middag. Film: The Descendants. Också bra film. Dog vid 23.
Måndag: Vansinnesdag på jobbet – ville skrika ungefär halva dagen. Var lite aggressiv också och ville knuffas. Andades ut på kvällen och planerade Las Vegas.
Tisdag: Ytterligare en efterbliven jävla kukdag på jobbet – vill nästan säga upp mig. Nästan+. Lunchade med 2 f.d. kollegor som bytt till annan byrå. Insåg hur löjligt hårt piskade vi är på denna…
Tisdag kväll: Naprapatbesök 17:45, sen träning 19:00, sen hem och tvätta – sen dö.
Onsdag: Jobba ytterligare en djävla dag, sen hem till mannen och packa inför Malmöresan. (Herregud, vid det här laget kommer jag most likely att ligga på psyk.)
Torsdag till söndag: MALMÖÖÖÖÖÖÖ! Fira min födelsedag med familj och ett par vänner, mysa med min älskade gudson/systerson, kramas löjligt mycket med Kaii, busa med hundarna – ooooooch som grädden på moset få pussas med mitt livs kärlek hela påskhelgen. Åh! 

Gud vad jag behöver semester. Snart har det gått ett år utan ledighet (förutom strödagar). Hade inte ens sommarsemester 2011, och vi har haft ett konstant högtryck på jobbet. Kollegor har haft semestrar och haft möjligheten att andas ut emellanåt, nu är det min tur tycker jag. (Ja, antingen har kollegorna tagit ut flera veckors semester, eller så är barnen sjuka / har happenings på dagis / ska på läkarbesök / ska vaccineras / har föräldramöte / you name it…) Orkar ej drömma om jobbet och tvångsmässigt kolla jobbmail varje kväll (jag vet att det är mitt eget fel om jag nu kollar jobbmailen, men just nu kan jag inte hjälpa det…). Ibland önskar jag att jag också hade en massa andra obligations som accepteras av övriga. Och ibland undrar jag varför i helvete jag bokar in mina sjukgymnastbesök på söndagar och mina naprapatbesök efter arbetstid, när alla andra jag jobbar med gör precis tvärtom?

Nu är det drogat måttet… rågat? Måttade råget… drogat? BAH! *kortslutning, over and out*

*död*

Ah, och just det – angående förra inlägget så tackar jag å det ödmjukaste för alla kommentarer. Gah! Ät bajs, will ya?

Hit me baby!

Jag försökte mig på det där med att hålla reda på vad jag skriver om med hjälp av etiketter. Jösses, vad trodde jag? Att jag skulle komma ihåg att ”etikettera” varje inlägg? I think not. Nåja, behöver skriva om något… djupt… *lite fredagsdramatisk* Så, nu ställer ni lite frågor aaaait?
 
 
HEJ!
 
(Edit:Guh, vilken ”tät” text – stressande!)

Oh what a morning

Etiketter

, ,

Jag brukar ju götta mig ca. en timme längre än karln på morgnarna eftersom jag börjar senare än honom (och jobbar mitt i stan), men ibland (ok, ganska sällan) så brukar jag vara lite sådär härlig och gå upp med honom. Igår kväll bestämde jag mig för det, men satan vad jag ångrade mig när jag vaknade imorse… Det är såhär va, att han ibland är i s.k. ”A-mode” av jobbighet. Han är det ganska ofta, för att vara ärlig (detta kan somliga av mina vänner bekräfta – i synnerhet Bonnie). Bah! Jag har absolut inte dåligt morgonhumör, men inte fan är det kul att vakna till följande ”drygheter”: fingrar som spelar piano i ansiktet, petningar i öron/ögon/näsa/mun, knuffningar och gormande om frukost eller BJ. Han bökade och gormade, petade i ansiktet igen och körde fingrar i mina öron igen. Bah! Var gärna lite jobbigare? Jag brukar kunna försätta mig i ”patient mode” vilket innebär att jag helt och hållet stänger av och mest säger ”Mmmmm” och tänker att jag har att göra med ett litet skadat barn. Men imorse gick det fan inte. Jag lyckades bibehålla humöret ganska bra, men herregud? *kan nästan inte låta bli att skratta*

De flesta i vår närhet undrar nog hur fan vi orkar gorma HELA tiden, men i sanningens namn så har vi faktiskt sjukt kul ändå. Förutom när han upprepar julsånger dag ut och dag in. Då vill jag faktiskt göra slut. Typ.

Morgonen fortsatte med 40 minuters promenad i bajsväder (hatar snöaktigt duggregn och snålblåst), så nu har jag huvudvärk. Oh happy days…

Välkommen fredag – VÄLKOMMEN HELG! Du är efterlängtad. <3

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.