You rock my world

Etiketter

Familj, Gudson, Kärlek, Lycka, Solstråle, Systerson

- Herregud vad du har skickat bilder och filmklipp på barn och hundar den här helgen. Allvar? Det är ju lite skrämmande…

Men vad fan då… Jo, visst har jag det. Huvudet rätt på spiken… Men jag vill ju så gärna dela med mig av det där underbara jag får uppleva när jag är och hälsar på min familj och min älskade systerson! När jag är och hälsar på hundarna och föräldrarna och syster och alla mina fina. Men speciellt vill jag dela med mig av den här alldeles fantastiska lilla människan som berikar våra liv – han som får mig att vilja gråta av kärlek och lycka och saknad och skratt. Herregud. Det är ju faktiskt helt sjukt. Han som gav min syster den styrkan hon bar med sig genom hela sjukdomsförloppet. Han som fick henne att kliva ur sängen på morgnarna. Som fick henne att orka. Han, den lille mannen - full av så mycket kärlek - som på sätt och vis fick henne att bli frisk igen.

På samma gång som det är så självklart för mig att via mobilen peta iväg ett klipp hit och ett foto dit, så är det ju faktiskt så att jag någonstans är fullt medveten om att jag är liiiiite ”too much”. I synnerhet i en mans ögon. Jag förstår att det helt naturligt faktiskt kan tolkas som att jag själv vill ha barn. Och det vill jag! Mer och mer varje dag! Men inte nu… den tiden kommer sen. Men jag struntar faktiskt i vad mina meddelanden sänder ut för signaler, för att denna lilla solstråle får mig att känna så otroligt mycket lycka och kärlek. Helt och alldeles fantastisk är han!

Jag älskar att titta på honom när han spänner sin knappt 1,5-åriga kropp, kör händerna rakt ner längs sidorna, lyfter huvudet mot taket och springer genom husets alla rum. Han springer med öppen mun och hans alldeles galet ljusa kalufs far upp och ner i vinddraget. Hans stora blå ögon fullkomligt lyser av lycka och den där lilla människan flyttar där och då RAKT in i mitt hjärta – för att stanna för alltid. Jag älskar hur han formar sin lilla mun till en liten cirkel och säger ”Oooooooffff” när han lyfter något tungt. Hur han lite försiktigt men nyfiket går fram till värmeljusen och säger ”Ooooffff” igen – men med ett annat tonläge – och lyfter sin lilla arm som ett trollspö ovanför dem. Han förtrollar allt och alla… Han gör så för att visa att det är varmt där så man KAN göra sig illa. ”Oooofff”…

Jag blir rörd till tårar när han går fram till familjens hund på nätta 48 kilo, sätter sig på huk framför honom och tittar honom rakt in i ögonen och bränner av det största leendet man kan tänka sig, gapar och utbrister ”Aaaaaah!”. För det är så han pussas. Med en öppen mun som säger just ”Aaaaaah”. Så när han får en stor puss av jättehunden reser han sig snabbt upp, vänder sig mot oss och rynkar på sin lilla lilla näsa och skrattar högt. Älskade barn…

You rock my world!

You hold me without touch, you keep me without chains

Etiketter

Familj, Kärlek

Helgen med mamma var härlig. Vi pratade mycket, njöt och log och myste. Min älskade mamma, hon är så fin! Middagar ute, goda viner, shopping och Waldemarsudde. Och A. Ja, han var också med en stund. Han kom för att träffa mamma, som han tycker så väldigt mycket om. Han dök upp på Mango, och gick fram med sin pliriga blick och sa ”Hej [insert hans smeknamn för henne]” och kramade försiktigt om både henne och mammas kompis. Jag älskar när han ger en just den där blicken, den som jag inte kan beskriva. Den är så full av kärlek och en slags försiktighet man inte kan sätta i ord. Och mamma, hon blev lite ställd för hon var inte riktigt beredd. Hon vet ju lika lite som de flesta andra, för det är så jag vill ha det tills jag vet. Tills vi vet. Men jag såg i hennes ögon att hon blev glad att se honom, för hon fnissade lite sådär som bara mamma kan och såg så himla busig ut. Herregud, vad fantastisk hon är! Hjärta för evigt.

Ikväll tänkte jag nog publicera nytt inlägg för att berätta lite om hur jag har mått och hur jag mår. Men; no promises.

Idag är det måndag och jag vaknade tillsammans med min kärlek. Ikväll vill jag nog vara ensam. Men det betyder inte att ”Ensam är stark”. Det har jag lärt mig.

Eder Cuinne