Etiketter
Jag brukar ju götta mig ca. en timme längre än karln på morgnarna eftersom jag börjar senare än honom (och jobbar mitt i stan), men ibland (ok, ganska sällan) så brukar jag vara lite sådär härlig och gå upp med honom. Igår kväll bestämde jag mig för det, men satan vad jag ångrade mig när jag vaknade imorse… Det är såhär va, att han ibland är i s.k. ”A-mode” av jobbighet. Han är det ganska ofta, för att vara ärlig (detta kan somliga av mina vänner bekräfta – i synnerhet Bonnie). Bah! Jag har absolut inte dåligt morgonhumör, men inte fan är det kul att vakna till följande ”drygheter”: fingrar som spelar piano i ansiktet, petningar i öron/ögon/näsa/mun, knuffningar och gormande om frukost eller BJ. Han bökade och gormade, petade i ansiktet igen och körde fingrar i mina öron igen. Bah! Var gärna lite jobbigare? Jag brukar kunna försätta mig i ”patient mode” vilket innebär att jag helt och hållet stänger av och mest säger ”Mmmmm” och tänker att jag har att göra med ett litet skadat barn. Men imorse gick det fan inte. Jag lyckades bibehålla humöret ganska bra, men herregud? *kan nästan inte låta bli att skratta*
De flesta i vår närhet undrar nog hur fan vi orkar gorma HELA tiden, men i sanningens namn så har vi faktiskt sjukt kul ändå. Förutom när han upprepar julsånger dag ut och dag in. Då vill jag faktiskt göra slut. Typ.
Morgonen fortsatte med 40 minuters promenad i bajsväder (hatar snöaktigt duggregn och snålblåst), så nu har jag huvudvärk. Oh happy days…
Välkommen fredag – VÄLKOMMEN HELG! Du är efterlängtad. <3